”Men den stackars ankungen, som kommit sist ur ägget och var så ful, blev biten, knuffad och retad, och det både av ankorna och hönsen. Han är för stor, sade de allesammans, och kalkontuppen, som var född med sporrar och därför trodde sig vara kejsare, blåste upp sig som ett skepp för fulla segel och gick rakt in på honom, och så kluckade han och blev helt röd i huvudet. Den stackars ankungen visste varken, hur han skulle stå eller gå; han var så bedrövad, därför att han var så ful och ett åtlöje för hela ankgården.”
– ur H.C. Andersens Den Fula Ankungen